Kärleken värmer (Favorit i repris)

Jag vaknar till en solig klar juni-morgon. Nyheterna hade varnat om nattfrost. Vetskapen om detta, hade hållit mig vaken och orolig. Jag sticker in fötterna i sandalerna och med fjärilar i magen går jag ut, rädd för vad jag kommer att få se.
 
Den första jag möter på trappan är Dahlian i sin kruka. Han muttrar att jag minsann är en riktig knöl som lämnat honom ute en natt som denna. Ranunklerna bredvid honom nickar instämmande och blänger elakt på mig. Jag ursäktar mig och lovar att det aldrig ska hända igen. Oj vilken tur att de klarade sig.
 
Med lätta steg går jag vidare och tänker att om Dahlian klarat sig så är det nog lungt… Jag gick vidare, och hörde redan på avstånd små snyftningar. Det var lilla Gullviva som satt och grät. Hon såg hängig ut. Jag frågade henne om hon hade en jobbig natt…Hon tittade inte ens på mig, hon bara fortsatte att snyfta. Jag lät henne vara, och gick därifrån “bara solen börjar värma så ordnar det sig nog, tänkte jag”.
 
Lite oroligt gick jag vidare i hopp om att ingen annan blivit frostnypt. Genast blev jag på bättre humor när jag hörde Violerna tjattra i munnen på varandra, blå om läpparna dock!
 
substral
 
Jag gick närmare Löjtnanshjärtanen. Jag såg på avstånd att de myste tätt intill varandra…När de såg mig komma närmare blev de generade och rodnade lätt. Jag frågade dem retfullt om “Kärleken värmer?” De fnittrade och rodnade ännu mer.
 
En bit därifrån, inne i skuggan, hittade jag Clematis alba “White Swan”. Våt i håret var hon, och påstod att hon hade en “Bad Hairday”. Jag försökte få henne på bättre humor, och sade skämtande, att hon var vacker som en svan. Hon log faktiskt, men sade att hon kände sig som en ful ankunge.
 
Nu var solen redan så varm att Vitsippan vaknat och sträckt på ryggen. Högmodigt undrade hon vad alla klagade över…”Det som inte dödar, gör dig starkare, hånskrattade hon…
 
Jag torkade min daggvåta fötter och lämnade dem
 
-♥-
 
För ett antal år sedan vann jag en tävling som Substral ordnade. Man skulle skriva en blomhistoria, en "Kukka tarina".
Det här är var min Kukkatarina och den är alltid lika aktuell nu när risken för nattfrost finns varje natt.

Just nu!

Det finns mycket vackert just nu. Mycket intryck just nu. Mycket att göra just nu. Mycket ideér just nu. Mycket jag vill just nu. Mycket just nu! Just nu!






Jag konstaterade

... att man inte behöver dra en massa läckande bevattnings slangar tvärs över hela gården, när man har regnvatten till hands i varje hörn. Det är väl bra, väl? Problemet är bara att man inte behöver vattna över huvudtaget...!


Nästan så att jag ändå föredrar att dra de där läckande irriterande bevattnings slangarna tvärs över hela gården bara det slutar regna... Ge mig SOL!

Catch of the day

Otroligt va folk slänger. Den här mossiga krukan hittade jag i går. Man får inte ta något från Ekorosk, men kom igen...inte kunde jag låta  den här skönheten helt utan skavanker, ligga kvar i kontainern. Nån ordning får det vara! Nej, den fick följa med hem.

 (Hoppas ingen känner igen den och gör anspråk på den!)


Godmorgon Garden

Välkommen söndag, en solig sådan! Det blåser, men ändå bättre än regnet och vindarna från hell som svepte förbi igår.
När solen skiner en sommarmorgon, så finns det ingen trötthet i min kropp. Jag vill ut In the Garden så fort som möjligt. Morgnarna är så underbara i trädgården, ljuset är speciellt och luften klar. När jag kör barnen till skolan på vardagsmorgnarna, brukar vi köra förbi en tant som pysslar i sin trädgård redan kl 7:45. Det kommer säkert jag också att göra ... då får de kommentera precis vad de vill. Barnen brukar säga "va tiiiidigt hon är i trädgården, när hon kunde ha sovmorgon...". Vi får väl se!



Mina skor, eller nåja de var ju inte mina från början....men nu är de mina, och står blommiga och fina, för 8:nde sommaren. Ha en skön söndag alla gröna själar och alla andra själar!

Trädgårds-stress

Det är intensivt in the Garden dessa tider. Det yras än till det ena hörnet och än till den andra och mycket där emellan. Redskap är utslängda överallt. Det ligger hinkar och halvfulla jordsäckar och halvfärdiga projekt vart man än går. Många "måsten" står på to-do listan, och jag stressar hela familjen i mina försök att få så mycket som möjligt gjort.  Maj och början av juni är alltid en stressande, frustrerande och samtidigt den bästa tiden på året, jag V I L L  så mycket, men tiden räcker inte till. Jag måste varje år lära mig att det är "vägen mot målet som är målet!". Så är det!


Marguerites är en klar favorit varje år, och en sommar utan dessa är väl ingen sommar!

Blå-Vitt

På framsidan av huset har jag massor av Vitsippor och bland dem blåa Pärlhyacinter, som varje år blommar synkroniserat tillsammans just under Hockey VM-turningen...

Blå-Vitt, som en liten hyllning till de finska hockeylejonen. Det lever ett litet hockey-lejon i mig trots allt...!!




Tulips

Tulpaner. Beundra dem. Känn på dem. Tala till dem. Känn in dem. Här och nu. Tulpantider. Njut av dem.




Plötsligt händer det...

Morsdag. Jag skred in i den solmorgon vackraste trädgården medan familjen dukade fram morsdagsfrukosten. Kan ni tänka er, det hände något fantastiskt när jag gick förbi Strutbräken invid förmultningens-stig.

Strutbräken bugade sig djupt när jag gick förbi, och önskade mig en underbar Morsdag. Visst är det härligt när något så oväntat händer. Man blir stum av förundran och man får inte fram ett ljud. Inte ens ett tack fick jag ur mig.




Ha en fin Morsdag alla gröna själar och alla andra själar!  

Casa de Mossa

Jag byggde en låda för många herrans år sedan, av återvinningsmaterial of course. Casa de Flores, blommornas hus. Nu är den inte blommornas hus mera, den borde kanske döpas om till "Casa de Mossa". Nu får trälådan tjänstgöra som förvaring till mina terrakotta krukor. Lådan verkar vara en perfekt miljö för mossa att må bra i. Krukorna får en klassisk yta av mossa, precis som det brukar se ut i trädgårdstidngarna, ni vet...
Här finns gamla inlägg på Casa de Flores.




Förförd

Efter regn kommer ännu mera regn! Men det gör absolut ingenting, "låta koma bara". Det är fredag, och jag har ett sinne full av ideér. Jag brukar ofta ta ett varv till det lokala blomparadiset Sunds på fredag eftermiddag, för att nollställa hjärnan. Även denna fredag.

In i shoppingkorgen denna fredag hoppade en massa blomster. Det är den tiden på våren när jag är mycket mottaglig mot förföriska blomhormoner. De behöver bara titta på mig, och de får hoppa in i shopping korgen.  Lätt lurad och lätt förförd, jo!

Hur kan man låta bli att bli förförd av en Bollviva?



Tänk...

...vad ett ljumet uppfräschande vårregn kan ställa till med. Trädgården fick sig en kalldusch och en spark i ändan att sätta igång.

Nu börjar det hända grejer i naturen. Det känns lite overkligt att SommArbetet börjar om 3 veckor, semestern alltså...Jag envisas att ta semester varje år i juni. Folk brukar fråga varför jag vill ha semseter när tjälen knappt gått ur marken. Jag tycker däremot att juni är den underbaraste tiden på hela året, det känns helt otänktbart för mig att inte ha semester då. Tur att vi är olika...!








Videkorg flätning

Jag brukar försöka fläta en korg varje vår, för att inte glömma hur man gör. Fast egentligen borde jag fläta 10 korgar/år för att finslipa tekniken. Nu blir det flätat en korg varje år, som nätt och jämn håller måttet för en videkorg. Nåja, mina korgar må vara fula och ojämna men de är otroligt hållbara. Jag har ännu kvar min första korg jag flätade på en arbis kurs i Vasa, och den är fortfarande lika fin, enligt mig i allafalll...
Thadaa...årets korg! Jag har aldrig flätat en så stor korg. Jag är nöjd!


Proceduren börjar så här:

Här har vi det skede i flätningen som är mest kritisk. Du borde helst ha 2 par händer, 1 som flätar och 1 som håller fast det som är flätat. Innan du hinner reagera kan det låta "swichhhh....", och du har dina kvistar utspridda inom en 10 meters radie runt dig. Mindre kul. När det händer orkar du sällan börja om. SÅ det gäller att hålla tungan rätt i mun i detta skede.

Som ni ser är voven även ansvarig för kvalitetskontrollen. Undrar om jag blev godkänd...?



Nu börjar det roliga...



Ni märker jag har en hund som gärna vill vara med när det händer och gärna även står i centrum.



Överraska dig själv

Jag brukar utnyttja mitt dåliga minne genom att på hösten plantera ut något fint på de mest konstiga ställen, för att överraska mig själv. Det fungerar varje år, och det är lika fantastiskt roligt varje gång.

Ifjol hade jag planterat tulpanlökar i växthuset tillsammans med rosorna intill dörren. Tyvärr "svek" mitt minne mig i år, och jag kom ihåg det jag borde ha glömt.  Jag hade inte glömt tulpanerna...