Besviken och sviken

Minns ni kattmyntan?

Nu vet jag att Kattmyntan inte går att lita på. Hon är underbart vacker och väldoftande, lång smal skönhet, lik den vackraste blondin. Hon förhäxade mig. Hon lovade, men löftet var ett tomt löfte. Hon ljög. När jag vände ryggen till smålog hon och hånade mig, precis det som Ernst varnade för. Hon tog nästan död på mina rosor. [läs här] 

 

I år klippte jag ner kattmyntorna tills mina rosor var långa nog att stå emot kattmyntornas elaka tungor. Det var först i juli som jag lät kattmyntorna blomma och växa fritt. Jag är fortfarande besviken. Det kommer att ta år innan jag kan lita på er...om jag någonsin kan göra det mera!

© www.MinEden.com

Årets nedmontering

 

Jag har börjat avveckla redan. Jag vet att det är tidigt, men jag kände att jag ville få undan lite i taget i år. Det brukar vara jobbigt  att få allting gjort  under oktober i sista minuten.  I går klippte jag ner Kattmyntan för att rosorna ska hinna ta igen sig innan hösten kommer på riktigt. Växter jag har i krukor har jag jordat, så de också ska hinna hitta sina rötter. All rekvisita ska hitta sina övervintringsplatser...Det finns en hel del att dona med under hösten. Denna höst vill jag inte känna någon stress.

 

Välkommen hösten! 

 

 

 

Humlorna blev besvikna över de nedklippta Kattmyntorna...

© www.MinEden.com

Vänd aldrig ryggen åt en planterad mynta....

"Vänd aldrig ryggen åt en planterad mynta, för att den kommer ifatt er" citerat från "Sommar med  Ernst"...

 

Det gäller säkert kattmyntan också. Jag har aldrig upplevt att några få plantor spridit sig sådär hysteriskt. Skrämmande nästan. Om den spridit sig lika mycket till nästa år, så invaderas min trädgård.

 

Jag kommer att klippa ner mina myntor snart, för att ge rosorna andrum...Läs gärna mitt tidigare inlägg om de stackars rosorna och myntorna som har en förhäxande egenskap...

 

(13:e juni, "Är ni också förhäxade?")

© www.MinEden.com

Är ni också förhäxade?

Jag gick förbi rabatten invid garaget, där jag har mina rosor, flätade piträn och kattmyntorna. Kattmyntorna har stoltserat med en otrolig växtkraft. Fantastiskt vackra i sin enkelhet. Och nyligen börjat blomma dessutom. Jag gick förbi där idag och sniffade in den gudomliga förtrollande doften. Förtrollande minnsann! Nu förstår jag! Jag ska berätta...

 

Som sagt, när jag gick förbi de vackra Kantnepatorna, hörde jag en svag viskning. Det kan rent av ha varit telepatiskt.

"heeeeelp meeee...."

Jag stannade upp, och började nästan kallsvettas. Då hörde jag det igen, men på svenska...


"hjääääälp, jag kväääävs..."

Då såg jag att Kattmyntorna log hemlighetsfullt mot varandra. De ställde sig ännu tätare för att jag inte skulle se de stackars rosorna. Jag svär att doften av Kattmyntorna blev ännu starkare, och att det definitvit var ett försök att förtrolla mig ännu djupare. Jag var redan förhäxad. Tänk att jag inte sett att rosorna höll på att döden dö framför ögonen på mig. Det var "Rosa Bonica:s" och  "Rosa Astrid Lindgren:s" svaga desperata röster jag hört.

 

Det fanns ingen tid att förlora. Jag hämtade den första sekatör jag kunde hitta, och började klippa fram ros efter ros. Jag hörde dem kippa efter andan. Tyvärr fanns det några som inte hade klarat sig. Förlåt. Men jag lärde mig en läxa idag. Låt dig aldig förtrollas av Kattmyntorna. Från och med nu, ska jag hålla ett öga på er, annars åker ni i soptippen, hur vackra och väldoftande ni än är.

© www.MinEden.com