Jag gav upp med liljorna för länge sen. Liljebaggarna vann den striden...den gången. Det är länge sedan. 10 år. Jag blev bränd och besegrad. Besviken och sviken.
Men är det inte så att vill man något tillräckligt mycket så kommer det till en när det är dags, när tiden är mogen? Kalla det vad du vill, ödet, karma, "the law of attraction". Nu har banne mig ödet fört en lilja till mig. Den har landat vid roten av min mörka, härligt blodröda, "Diabolo" Smällspirea. Från ingenstans. Från ovan???
Det är inte vilken lilja som helst. Det är den rosaste rosa...en perfekt lilja. Tack, tack och tack.
Denna gång går jag segrande ur striden!
