About Min Eden

Tur att man inte är känslig och "pito". Som trädgårdist går det inte an att vara rädd för att få skit under naglarna. Eller tja... vilka naglar, de nöts ju ner vartefter de växer ut. När trädgårdssäsongen kommer i gång brukar jag lacka naglarna svarta, och de förblir svarta tills trädgården drar sista andan på hösten.

Borde jag presentera mig? När jag presenterar mig,  lite mera ingående, bör ordet "trädgård" framkomma. Trädgård är en så stor del av mitt liv. Speciellt på sommaren bor jag nästan i trädgården så pass att trädgårdshandskarna växer fast i händerna på mig. Nästan. Ålder är ju bara en siffra, och min siffra för tillfället är 44. Min familj består av min man (han brukar säga att han ser mig gå ut i maj, och komma in i september. Låter allvarligt!) 2 barn: Victor 12 år och Emma 16 år. Jag arbetar med IT inom vården.

Ordet Trädgårdskonstnär låter fint och precis som jag ser mig själv. Jag tycker verkligen att vi är konstnärer. Vi arbetar med levande färger och ett levande material. Trädgården är min canvasduk. Så är det! 

Ibland ser jag trädgården som ett beroendeskap,  en hobby som styr över min fritid, och som tar och över och uppslukar alla mina tankar. Besatthet. Om jag får citera Wivan Nygård-Fagerudd:  "Jag är inte besatt av trädgården. Jag bara behöver den väldigt mycket". 

Bra sagt Wivan, precis så känner jag. Jag behöver den väldigt mycket!

Min besatthet är lite över 1000m2 lerjord, i en liten västkust stad i Österbotten, Finland, zon 3-4 (finsk). 


Jag skriver 100% trädgård. Låt er inspireras, eller tvärtom...