Svartbygge till igelkotten

Jag har byggt ett hus åt igelkotten in i komposten. Jag återkommer närmare med detaljerna kring bygget samtidigt som jag har mitt inlägg om kompost-bygget. Lite osäker var jag om jag kunde publicera det här...jag har ju inget bygglov...hm...

Igelkotten på bilden är ett till alster i årets keramikkurs.

© www.mineden.com

Många hörn på G

Typsikt mig att yra från en sida av trädgården till den andra, helt utan en plan. Men det är kanske så det ska vara. Tycker man ett projekt går in i ett tråkigt skede, så är det säkert bra att göra någonting roligt och inspirerande där emellan. Intill min nybyggda kompost växer det fram ett litet planteringsbord. Bygget stagnerade en tid men nu kom jag igång på nytt. Både komposten och planteringsbordet är gjord av restvirke. Det är en större utmaning att bygga av restvirke, ingen planka har samma mått, vilket gör att det blir en hel del improviserat. Med lite tur går det ihop...

Dame Eden (inte Dame Edna), står intill mitt planteringsbord och övervakar soluppgången. Hon har verkligen hittat sin plats.

Kärlekat

Idag har kärlek varit på dagordningen. Jag har kärlekat i trägården med det bästa av alla världar….pysslat lite, fotograferat lite, grävt lite, planterat lite, planerat lite…

 

 

 

 

Kärleken har blomstrat bland blomster och lite här och där, till och med bakom en sten…ja ja…den kärleken den kärleken!

 

 

Jag oljade in mina slykorgar och bollar med träolja. De håller längre, men ide´n med att det ska vara miljövänligt går ju om intet…Ska man odla något i sina korgar ska man nog inte olja in, om man inte vill ha sina smultron med träoljesmak!!

 

 

Blåsippan gav kärlek och livsenergi, och  jag  tog tacksamt emot.  Tänk hon ville inte ha något i gengäld…DET är kärlek det, inte sant?

 

Mycket kärlek till alla gröna själar, och till alla andra själar!!

Duktiga jag…

Sade åt gubben innan han åkte att jag minsann äntligen ska stöda ur vedlidret, så vi får in ved i år. Japp så duktig ska jag vara i kväll. Drog på mig arbetskläderna, letade fram handskarna och gick med beslutsamma steg till lidret i god tro att jag verkligen skulle få det gjort. Jag öppnade dörren till lidret. Proppfullt…Längst fram vid dörren fanns en öppnad finbetong påse. Det fanns lite kvar. Synd, det kan man ju inte spara över vintern. Jag letade fram en bunke och började blanda betongen som fanns kvar. Det var tungt att blanda, så det tog ju en stund. Jag funderade under tiden vad jag ska skapa av betongen nu då…det blir ju att improvisera. Jaha, ut och leta lite inspiration. Såg solrosen som hade enorma blad. Men det blir ju bra, ett betongblad, det har jag aldrig gjort. Blev bra det här, oj va duktig jag är…Nåja tillbaka till lidret och städningen. Hittade trimmern, som absolut inte får vara i det kalla lidret över vintern. Jag tänkte att jag måste väl ändå köra slut på batteriet innan jag tar in den. Jag började trimma mina stengångar  och stenkanter och alla möjliga kanter jag hittade, batteriet var rena duracellen..den tog aldrig slut…äsch struntade till sist i det och skulle föra in trimmern. Såg på vägen in, min krans som jag band ihop en kväll. Oj, den måste jag fotografera. Jag kan ta kameran på samma gång jag är inne. Nåväl, hittade kameran och började  fotografera, och hittade en massa som skulle fotograferas!  Hoppsan, hur gick det här till, igen? Jag skulle ju städa lidret. Ok, hann knappt till lidret när grannen kom ut, och naturligtvis fastnade jag med munnen ganska länge där också. Hann nätt och jämnt tillbaka till lidret när gubben kom hem. Duktiga jag!

 

 

 

 

© www.MinEden.com

Kronan på verket

 

Jag har kännt mig trött idag, inte alls lust att påbörja någonting. Lite deprimerad för att semestern är slut, får man väl vara…Jag satte mig ner på vedlider-trappan och såg järntråds-rullen som jag tog fram när jag fick semester. Jag hade tänkt påbörja luffarslöjd-kronan, men aldrig riktig tagit mig tid för det under semestern. Nu, sista dagen på semestern, letade jag fram mina verktyg och satte igång och började böja järntråd.

 

Jag hade sett modellen till denna på Lindas blogg Lindas lantliga, och tyckte att den var sååå fin, så jag har länge haft den på To-Do listan. Fy va såriga händer man får av luffarslöjd. Den tunnare järntråden börjar till slut skära in i händerna!! Dessutom är det livsfarligt för ögonen, vips kan man ha en järntråd ögat. Tänk på det om ni ska ge er på och försöka. Och använd HANDSKAR! Men det var riktigt roligt. Kronan blev inte alls perfekt, men vill jag ha en perfekt så går jag till affären och köper en, så det så! Jag är NÖJD!

 

I förrgår var jag till Såka och hämtade denna säng, en helt underbar järnspjälsäng. Mer om denna senare när den hittat sin plats.

 

©www.MinEden.com

Sommar-morgon

Allt väl i Min Eden!

I denna morgons morgon-nyhet meddelas att köksträdgården mår prima, och grödorna växer. Mina rosa Tulipa Angelique mot babyblå Förgätmigej-havet invid vägen är ett härligt blickfång. Även om Förgätmigej har lite ogrässtämpel så är den ju himla vacker. Hos mig för den stanna!

Vita bordet, som skymtar i bakgrunden, är nytt för i år. Det var ett projekt som jag började på med tidigt i vår. Jag fixade till ett gammalt bord, som fick ett nytt liv invid köksingången efter ett hårt arbete med sandpapper och många tunna varv med vit målfärg. Så kan det gå...

©www.mineden.com

Så länge mina ben orkar...

Jag älskar de kyliga,fuktiga och daggtunga juni-morgnarna. Vem vill missa häggens- syrenens och äppelblommanstid? Själv tar jag varje år semester denna ljuvliga sommarmånad. Det är kanske inte speciellt varmt, och många brukar undra varför jag envisas varje år att ta semester när tjälen knappt gått ur marken…

Ok, jag ska inte sticka under stolen det faktum, att juni även är en månad som innebär mycket arbete. Arbetshandskarna växer nästan fast i händerna under denna månad...och ibland kunde man tro att man är på ett arbetsläger istället för semester.

Jag är inte en person som länge sitter stilla i trädgården. Det är patetiskt att jag inte kan ta mig ro och bara sätta mig ner och njuta! Hela tiden är det något som ska hända. Har jag inget projekt på gång blir jag nästan deprimerad. Varje år har jag ett större projekt som påbörjas så tidigt det går. Ofta har jag många små ideér som jag har som reservplan för regniga dagar. Jag älskar att pyssla och snickra, och det brukar passa bra en regnig blåsig dag…

Jag fasar för den dagen när alla stora trädgårdsideér är förverkligade, när inget utrymme finns kvar i trädgården. Jag hoppas den dagen sammanfaller med att min rygg inte orkar gräva och mina knän inte orkar mer. Tills dess får jag fortsätta mitt arbete och se det som ett livslångt projekt som jag får njuta av så länge mina ben orkar bära mig.

©www.mineden.com

Titta vad jag gjort (igen)

Jag har släpat hem ytterligare fler betong "konstverk"...

Fågel-spa…

Ett hjärta…ändamål: okänd

Hypertufa tråg

Ett hypertufa-hjärta.

Det sista hjärtat gjorde jag på det viset att jag formade vanlig lera på bottnet av hinken. Jag lade försiktigt hypertufa ovanpå. Jag lät det torka, hällde hinken upp och ner och grävde bort leran, kvar blir ingropning i form av ett hjärta. Ett likandant gjorde jag i betong.

Nöjd! Nu är jag tillfredställd för en tid framöver, åtmninstone när det gäller betong och hypertufa.

© www.MinEden.com

Titta titta vad jag gjort!

Ryggen ömmar, naglarna har spruckit och händerna är torra...Men vilken himla rolig lördag, som gick nästan helt åt betong-gjutning. Idag hade vi hypertufa på dagordningen. Tidigare i veckan använde vi vanlig betong, och dessa alster fick vi ta med hem idag.

Det var första gången jag gjutit traditionella fågelbad och krukor. Man blir verkligen frälst av materialet, och beroendet tar sitt struptag redan vid första försöket.

Bla ett helt traditionellt fågelbad och duktyngder, kom med hem idag. Jag är hur stolt som helst över mina skapelser. Jag kände mig som ett dagisbarn som kommer hem springandes till mamma med sina konstverk ....

"Titta titta vad jag gjort idag!!!"

Copyright www.mineden.com

Trädgårdsberoende

Jag erkänner att det finns tydliga tecken på att jag utvecklat ett allvarligt beroendeskap för trädgård. Det verkar som om jag fastnat i ett missbruk. Och när en trädgårdsmänniska fastnat i ett trädgårdsberoende så finns ingen utväg, ingen väg tillbaka.

Det behövs endast EN trädgårdstidning för att få ett återfall, då vill jag helst greppa spaden så fort som möjligt och gå ut och gräva. Jag kan inte gå in i en plantskola/trädgårdsbutik utan att komma ut med en fröpåse eller en planta. Ibland är det så allvarligt att jag tillochmed gömmer det jag köpt, för min man. Hittar han ändå påsarna, som jag så väl gömt, har jag lust att hitta på någon ursäkt. Jag hinner ju inte ens plantera de växter jag köpt förra gången. Hur förklarar man det för sin man?

Ett säkert tecken på beroendeskap är att du börjar hitta på olika orsaker varför du inte kan åka hemifrån. En trädgårdsberoende kan inte lämna sin trädgård. Tänk om du inte skulle vara hemma när din favorit pion blommar... tänk om dina rosor blommat färdigt när du kommer hem från semestern…tänk om din blå bergvallmo inte väntar med blommorna tills du kommer hem…

Kanske bäst att stanna hemma!!

En gång är ingen gång...

...två gånger är en vana! Jag börjar bli smått beroende av videflätning. Det är så otroligt rogivande. Jag har haft paus i många år, och nu när jag fått upp farten kan jag inte sluta. Det blev en korg till, en rejält stor. Jag har på känn att det kommer att bli flera korgar ännu i år...Testade korgen givetvis direkt i kvällens rabatt-rensing!

I bloggen Blomsterverkstad har hon gjort ett pionstöd av vide, om ni vill ha inspiration klicka er vidare dit sen!

/Nina

Gul Morgon!

Ja jag har sagt det förr och jag säger det igen. Gult är fult, utom möjligtvis på våren och speciellt påsken. Jag gör undantag för just narcisser... En sprillans nylagad vide-korg av mig, med videkissor kvar på kvistarna, fick bli kruka till dessa gula påsk-solar.

Gul söndag morgon!!

/Nina

Skräddarsnickrad

Föregående sommar snickrade jag ihop en trälåda, skräddarsnickrad för att passa tetra pak mjölkburkar. Den rymmer 11 burkar på rad och passar perfekt mitt fönster vid köksingången. Den tjänar sitt syfte rätt bra. Den tar minimalt med utrymme, eftersom den är lång-smal, måttat efter mitt fönster i hallen. Den är lätt att bära ut och in...

Jag är i startgroparna...snart är det jordning av frön som gäller! Jag som tänkte avstå från frösådder, har ovanligt mycket frön att jordsätta i år...hm...vad nu det kan bero på...ingen aning...får väl skylla på kaoslagen!