Använd skydd!

Alla vet vi att vi måste använda skydd, eller hur? Men hur många gånger har det inte hänt att vi tänkt på det först efteråt. Vi ser ofta inte riskerna förrän det är för sent. Det finns inget utrymme att vara efterklok.

Vårsolen är skön men farlig. Den sätter fart på lusten. Den sätter fart på trädgårdshormonerna. Det sätter fart på klorofyllet, och lusten att växa vaknar till.  

Så kom ihåg, skydda era städsegröna växter från vårsolen innan det är för sent.

Förodla kungligheterna

(I gott samarbete med Nelson Garden)

Om du vill förodla dina potatisar så har Nelson Garden ett färdigt paket för detta ändamål. Paketet innheåller 8 stycken miljövänliga pappkrukor och en bevattningslåda. Super om du tänkt äta nypotatis några veckor tidigare än alla andra.

Ok, nu hade jag inte alls tänkt använda mina miljövänliga pappkrukor för att förodla potatis...inte alls. Istället kommer jag att förodla mina Dahliorna i dem. Bara det bästa är bra nog för kungligheterna!

Vilken Knöl!

Sätta Dahlior eller inte, det är den stora frågan! Dahlian är ju verkligen en riktig KNÖL!

Är det mödan värt att först förkultivera den tidigt på våren, vattna den, prata med den, bära den ut och in ut och in...för att den ändå ska blir frostbiten i juni, och se ut som en förkolnad stump hela sommaren, för att den sen KANSKE blommar på hösten några dagar, för att sedan bli frostbiten första frostnatten på hösten? Dessutom ska den plockas upp till vintern och förvaras som en kunglighet till följande vår? Är det mödan värt?

Dahlian är en riktig KNÖL, som kräver en hel del daltande...

.

Tja...Mot alla odds vet jag att jag kommer att falla för knölen nästa år igen ... Jag kommer förkultivera den med möda och stort besvär tidigt på våren, vattna den, prata med den, bära den ut och in ut och in...för att den ändå ska blir frostbiten i juni, och se ut som en förkolnad stump hela sommaren, för att den sen KANSKE blommar på hösten några dagar och bli frostbiten vid första köldknäppen på hösten. Jag kommer även att plocka upp den till vintern och förvara den som en kunglighet under vintern. Helt säkert!

Även om den är en riktig KNÖL, så är den en nästan overkligt vacker och ståtlig KNÖL. Den är ju en kunglighet, och ska behandlas därefter med mycket daltande, möda och stort besvär!

Vermikulit!

Jag inhandlade Vermikulit idag. Intressant, och vad är det? Går det att äta, kanske någon undrar.

Nå om jag ska erkänna så är det första gången jag kommer i kontakt med det här materialet själv. Efter lite research kan jag upplysa er om att Vermikulit är ett utmärkt material att täcka frösådden med för att skapa ett tunt och fuktighetsbevarande täcke. Eftersom detta material även är ljusreflekterande så passar det även för frön som är ljusgroende.

Man är ju rätt ivrig när man sätter igång med frödoling, eller jag är det...och jag vattnar oftast ihjäl min frösådd. Sista stadiet brukar vara en vit luddig mögel yta, som tar död på det som mot alla odds börjat växa. Men nu tror jag hårt på Vermikulit, och att den ska rädda min fröodling i år.

Vermikulit ser ut som smält glas i små bitar!

Jag satte mina frön i söndags, och efter 5 dagar är det Sömntuta-frön som hunnit vakna.

Ha en skön fredagkväll alla gröna själar och alla andra själar!  

En rosa didelidooo...

(I gott samarbete med Nelson Garden)

Förlåt jag kunde inte låta bli, den liknar ju något helt annat, min nya Krukmakare.

Jag har många år tänkt köpa en Krukmakare, men inte gjort det av någon anledning. Nog hör det väl till att en äkta trädgårdist ska tillverka sina egna ekokrukor, inte sant?

Nåväl, där stod den ståndaktig och knallrosa i butikshyllan och viskade "buy me buy me". Så den fick följa med hem...Händer det er också att ni faller för det där, eller är det bara jag som hör röster?

Krukmakaren matchar min nya rosa spade och mina rosa handskar, även de från Nelson Garden... Fåfängan kräver matchande färger när man håller på i trädgården! Jag diggade handskarna, de var delvis i äkta läder, vilket är himla bra får någon som som sliter ut ett par handskar på nolltid.

Krukmakare från Nelson Garden

 Stor spade från Nelson Garden

Ha en skön söndagkväll alla gröna själar och alla andra själar!  

Trädgårdsmode = on

Om jag får beskriva mitt trädgårdsläge på dataspråk skulle det vara att mitt gardenmode = on. Online läget kommer att vara i "on" mode till oktober ungefär.

Min man brukar säga att jag går ut i maj och kommer in i september. Men det stämmer inte alls, jag går ut redan i april, kanske redan i mars och kommer in i september.

En äkta trädgårdist borde ju börja smutsa ner sina fingrar nu. Förodlingens månad. Jag kommer att börja lite försiktigt. Jag har aldrig sått Petunior, vilket är ganska konstigt, det gör ju alla trädgårdsnördar. I år ska jag försöka vara som alla andra nördar, och förså Petunior, Sömntuta och Svartöga. Då får vi se om de åker i komposten som vanligt...

Jag har ju mitt nya garageförråd nu, där jag kan börja laborera med mina frön. Fast tyvärr så hamnar min familj att fortfarande stå ut med mina smutsiga lådor med frön inomhus i allafall, för vissa frön behöver inomhusvärme för att komma igång, tex Petunior...

Frön från Nelson Garden:

Sömntuta Alba Oculata, Petunia Cascade Orchid Mist, Petunia Prism Bright Rose och Sömntuta Rosa Romantica! 

Ros Divor

Atmosfären i mitt nya växthus (Lilla Ro'e) verkar ha varit god i vinter. De nyinflyttade ros-divorna verkar ha kommit bra överens. Även om det varit tidvis kallt, visar båda två tecken på liv, till och med tillväxt. De verkar ha gillat läget. Fantastiskt!

Innanför båda sidorna om växthusdörren grävde jag ner ca 25 cm breda rör. Till vänster om dörren står "Rose New Dawn" och till höger, en kanadensisk nykomling på marknaden med det vackra namnet "Rose Lucy Irene". Dessa två ska pryda ingången hade jag tänkt.

Nu ska vi bara hoppas att desaa två även ska trivas med varandra. Jag kan tänka mig att vänskapen sätts på prov när vardagen kommer emot med gröna larver, mögelsvamp, bladlöss...och sist men inte minst avundsjukan...den värsta sjukan av dem alla. Rosor och Pioner brukar drägla i smyg på de ståtliga nässlorna. Förbjuden kärlek. Ni skulle bara veta vilka intriger som utspelar sig i rabatterna. Du milde...

Tålamod!

Om det är något jag lärt har mig från trädgården så är det att ha Tålamod.

Vi trädgårdsmänniskor ser på framtiden på ett speciellt sätt. Vi ser framtiden i nuet. Vi planterar vårt äppelträd, i vetskapen att den kanske inte ger frukt förrän efter några år, och att det räcker årtionden innan den uppnått en ansenlig storlek.

Mossan växer inte när vi vill att den ska växa, den växer när det är dags, när tiden är mogen, när det är meningen att den ska växa. Vi kan påskynda och önska, men är det inte dags, så händer ingenting. Tålamod!

När vi började skapa trädgården för 9 år sedan hade jag bråttom. Bråttom att skapa den perfekta trädgården, för att få en fullbordad trädgård så fort som möjligt. Nu vet jag, att fullbordan inte har någon brådska.

Det är själva resan som är viktig, inte slutmålet. Så varför stressa för att få trädgården färdig. Det är meningen att du ska hinna se skönheten i din trädgård innan du nått ditt mål.

Njut av resan alla gröna själar och alla andra själar!

Hos mig har mossa en fristad!

Min skyddsängel jag gjort i keramik, på en bädd av mjuk mossa.

Årets uppstickare 2014

Vinnaren av priset "Årets uppstickare 2014" är utsedd. Vinnaren i år var så självklar att det inte fanns några som helst tvivel.

Det var en kall juni-morgon då jag hittade henne. En gul vårkrage. Hon stod mitt i rabatten, rak i ryggen och tog den plats hon förtjänade. Gul. Fantastisk. Enkel. Vacker. Kravlös. Oprovocerat. Oberoende, och framför allt Oplanerad!

Hon stod där som om det varit den självklaraste saken på jorden. Nu råkar det ju vara så att jag har en gul-fördom som jag inte är stolt över. Men denna vackra dam, fick mitt hjärta att smälta. Hon fick stanna så länge hon ville den sommaren, även om on var gul. Men hon fick inte sprida sina avkommor, där gick ändå gränsen.

Så låt mig presentera vinnaren till priset "Årets uppstickare 2014":

 

Vårkragen

Trädgårdisten

Jag har legat däckad med influensan några dagar, och då hinner tankarna snurra. För att förhindra att tankarna söker sig till självömkande tankar hur ont det gör i huvudet, eller i hela kroppen, för den delen, så försöker jag tänka på något konstruktivt och planerande.

Till exempel...

När jag ska presentera mig,  lite mera ingående, för någon, så behöver ordet "trädgård" framkomma. Trädgård är ändå en så stor del av mitt liv. Speciellt på sommaren bor jag nästan i trädgården så pass att trädgårdshandskarna växer fast i händerna på mig. Nästan.

Men hur förklarar man med ETT ord att man håller på med trädgård? Är jag en Trädgårdsmänniska, Trädgårdsodlare, Trädgårdsbrukare eller kanske en Trädgårdsidkare, Trädgårdsfantast  eller Trädgård:are?

Finskan har ju Puutarhuri och engelskan Gardener. Det säger ju allt. Har man Google translate att översätta Puutarhuri till svenska blir det: Trädgårdsmästare. Enligt Wikipedia betyder detta ord:

"Trädgårdsmästare är en yrkestitel för personer som är yrkeskunniga eller yrkesverksamma med skötsel och odling av växter." 

Alltså är jag ingen Trädgårdsmästare heller. Jag vill inte sätta mig över de som verkligen studerat till Trädgårdsmästare.

Nå vad är jag då. Ordet Trädgårdskonstnär låter fint och precis som jag ser mig själv. Jag tycker verkligen att vi är konstnärer. Vi arbetar med levande färger och ett levande material. Trädgården är min canvasduk. Så är det! Men om jag kallar mig Trädgårdskonstnär sätter jag mig över de som verkligen är konstnärer.. Inte kan jag i vardagstal kalla mig Trädgårdskonstär. Nej!

Beroendeskap av olika slag brukar ju sluta på "ist", tex Alkoholist, Nikotinist. Jag är ju trädgårdsberoende, så det skulle jag passa bra med "Trädgård:ist"...

Nä, bara att konstatera, vi verkar vara är en grupp människor utan identitet!

Det är sällan jag publicerar Ego-bilder, men här har ni "Trädgårds-fanatikern", eller var det "Trädgårdisten" i egen hög person... 

Egobilden är tagen av Teija Tuisku för tidningen Kotipuutarha