Julkalender

Kitty med bloggen Drömgården, har en julkalender i år som ni ska kika in i. Jag fick den stora äran att gästblogga i lucka 10. Jag bjöd på en händelse ur min trädgård, ett blom-kåseri: "Violas vinter dröm". 

Kittys Julkalender, Lucka 10

Lilla söta Tagetes

Hon stod där helt röd i ansiktet, den lilla söta Tagetesen. Arg var hon också...och jag vet varför hon var arg. Jag var också, fast inte lika arg som lilla söta Tagetesen, men kanske lite ledsen och besviken att regnet bara öser ner, och vinden viner.

Fast egentligen har det inte gått någon nöd på mig denna junisemester. Jag har ju valt den själv. Även fast det regnar drar jag upp snoret, drar på mig kalsongerna och vindtäta byxor, och lånar gubbens tjocka vinterjacka. Jag kavlar upp ärmarna och intalar mig själv va skönt det är att jobba så svetten rinner, utan att göra det i sällskap av myggor.

Det blir nog varmt snart, jag lovar, lilla söta röda Tagetes! Snart blir det så varmt att färgen flagnar, kom ihåg att inte klaga då...

Arbetslöshet

Stämningen bland vattenkannorna börjar vara spänd. Alla har stått givakt och varit redo att rycka in i somm-arbetet, sedan början av maj. Nu har ett rykte gått bland kannorna att det blir arbetslösa hela sommaren, att behovet av arbetskraft för vattenkannor kommer att utebli denna sommar. Inget bevattningsbehov betyder arbetslöshet. Det är tufft att vara vattenkanna i dagens hårda klimat.

Plötsligt händer det...

Morsdag. Jag skred in i den solmorgon vackraste trädgården medan familjen dukade fram morsdagsfrukosten. Kan ni tänka er, det hände något fantastiskt när jag gick förbi Strutbräken invid förmultningens-stig.

Strutbräken bugade sig djupt när jag gick förbi, och önskade mig en underbar Morsdag. Visst är det härligt när något så oväntat händer. Man blir stum av förundran och man får inte fram ett ljud. Inte ens ett tack fick jag ur mig.

Ha en fin Morsdag alla gröna själar och alla andra själar!  

Använd skydd!

Alla vet vi att vi måste använda skydd, eller hur? Men hur många gånger har det inte hänt att vi tänkt på det först efteråt. Vi ser ofta inte riskerna förrän det är för sent. Det finns inget utrymme att vara efterklok.

Vårsolen är skön men farlig. Den sätter fart på lusten. Den sätter fart på trädgårdshormonerna. Det sätter fart på klorofyllet, och lusten att växa vaknar till.  

Så kom ihåg, skydda era städsegröna växter från vårsolen innan det är för sent.

Marie Bugnet: "Snälla, stör mig inte"

Jag har ju tidigare tjatat om hur jag värdesätter morgonstunderna, men, jag gör det verkligen. I morse gick jag ut med kameran i näven. Jag smög tyst bakom Rosa Marie Bugnet. Jag gjorde mitt bästa för att inte störa henne. Hon njöt av morgonsolen. Hon viskade tyst, utan att vända sig om, mycket medveten om att jag stod nära..."snälla, stör mig inte...!" Jag blev ställd, men tog snabbt ett foto i smyg, hon var så otroligt vacker i denna ljuva septembermorgon. "...jag såg det där, men jag förlåter dig" sade hon tyst, nästan telepatiskt. Varm i hjärtat lämnade jag henne. Tack Marie Bugnet. Du är underbar!  

© www.MinEden.com

Förbjuden kärlek i rabatten

Det kom ett skönt varmt sommarregn i morse. Alla förutom de fina damerna uppskattade det. Rosen Morden Blush hör till den skaran som tror de är gjorda av socker. Det behöver bara komma lite fukt och genast börjar de sura. Morden Blush står tillsammans med trädgårdens Divor, dvs Pionerna.

Den hel rosa pion-divan fick lite regnskydd av Nässlan. Nässlan sträckte sina blad för att ge den fina damen lite skydd för regnet. Hon vägrade erkänna det, men hon njöt av hans närhet. Är det månne början på en förbjuden kärlek i min rabatt måntro...visst ser det mysigt ut?

Bowl of beauty-Divan påstod att det var min plikt att stå med ett paraply över henne. *s k r a t t* Jag sade åt henne att jag tyckte hon var vacker med vattendropparna, men att hon kanske isåfall borde göra som väninnan rosa-pionen och ha en stor kraftig Nässla vid sin sida. Denna fräsiga pion vägrade befatta sig med sånt ogräs! Punkt!!

 

Fortsättning följer....

© www.MinEden.com

Är ni också förhäxade?

Jag gick förbi rabatten invid garaget, där jag har mina rosor, flätade piträn och kattmyntorna. Kattmyntorna har stoltserat med en otrolig växtkraft. Fantastiskt vackra i sin enkelhet. Och nyligen börjat blomma dessutom. Jag gick förbi där idag och sniffade in den gudomliga förtrollande doften. Förtrollande minnsann! Nu förstår jag! Jag ska berätta...

 

Som sagt, när jag gick förbi de vackra Kantnepatorna, hörde jag en svag viskning. Det kan rent av ha varit telepatiskt.

"heeeeelp meeee...."

Jag stannade upp, och började nästan kallsvettas. Då hörde jag det igen, men på svenska...


"hjääääälp, jag kväääävs..."

Då såg jag att Kattmyntorna log hemlighetsfullt mot varandra. De ställde sig ännu tätare för att jag inte skulle se de stackars rosorna. Jag svär att doften av Kattmyntorna blev ännu starkare, och att det definitvit var ett försök att förtrolla mig ännu djupare. Jag var redan förhäxad. Tänk att jag inte sett att rosorna höll på att döden dö framför ögonen på mig. Det var "Rosa Bonica:s" och  "Rosa Astrid Lindgren:s" svaga desperata röster jag hört.

 

Det fanns ingen tid att förlora. Jag hämtade den första sekatör jag kunde hitta, och började klippa fram ros efter ros. Jag hörde dem kippa efter andan. Tyvärr fanns det några som inte hade klarat sig. Förlåt. Men jag lärde mig en läxa idag. Låt dig aldig förtrollas av Kattmyntorna. Från och med nu, ska jag hålla ett öga på er, annars åker ni i soptippen, hur vackra och väldoftande ni än är.

© www.MinEden.com

Violas dröm

Det lyser om honom. Ljuset är nästan bländande. Viola ser ingenting, bara det klara, nästan ljuslila skenet. Mitt i ljushavet står Nässlan. Brännässlan? Han ler och säger någonting. Han ser så fridfull och nästan helig ut.

"Drömmer jag?"  Viola skakar av sig lite snö. Varför är allting så vitt och så KALLT. Då kom hon ihåg...DRÖMMEN. Drömmen, och varför hon vaknade. Det var Nässlan som talat till henne. Det kändes så verkligt, det kanske VAR på riktigt? Men varför skulle hon vara utvald? Nässlan sade i drömmen att hon var utvald, och att han var "Zen-Nässlan".

"...att vara en ledare, stöttepelare och en vägvisare, för de andra. Du är UTVALD, Viola...och när tiden är mogen förstår du...! "

Viola, förstod absolut ingenting och beslöt somna om och fortsätta tänka på våren....

Det Viola inte visste är att varje blommas Karma strävar efter att få en nässlas visdom. En blommas själ lever många liv innan den uppnår en upplyst zen-nässel-mästares status.

 

Viola, du är utvald, och när tiden är mogen förstår du!

 

 

von Papaver

Suck suck och suck! Vad tror lilla fröken vallmo att hon är?? En von Papaver, eller? Tror hon att hon är speciell? Bättre än andra? Suck...Hon borde veta bättre, än att smycka sig på detta viset. Hon ska inte tro att hon är bättre än oss andra!

(Jag "smyckar" min rosa vallmon för att på hösten veta skillnadnen på olika sorter av vallmon. Vallmo-kapslarna ser ju ganska lika ut oberoende av färg....)

©www.mineden.com

Prinsessan och grodan

Det var en gång en prinsessa, som bodde i den lilla lilla staden. En dag knackande en fågel på dörren och frågade om hon fick bygga sitt bo utanför hennes dörr, i den fina Riihimäki glasburken. Naturligtvis fick den lilla lilla fågelmamman göra det, om hon bara vågade, det var ju bara en halv meter från ytterdörren. Men fågeln svarade att hon litade på prinsessa och hennes undersåtar (man och barn).

Herr Taggis igelkotten, kom smygande. Han var inte alls på humör att vara social. Han frågade ilsket om prinsessan letat daggmaskar åt honom, eller om han återigen måste leta i komposten. Prinsessan sade ingenting, men tänkte för sig själv "Det måste vara den mest bortskämda igelkotten i denna lilla lilla stad", och tänkte be honom stick och brinn. Prinsessan log sken heligt mot Taggis och sade med sin lenaste stämma..."Njae, men kanske myggor eller myror skulle smaka...". Taggis bara fräste och vände på klacken.

Samma kväll kom myrorna och ställde prinsessan mot väggen. Igelkotten hade kommit smygande på myrorna och nafsat efter dem. De påstod att prinsessan lovat igelkotten att han kunde få dem till kvällsmat. Prinsessan rodnade om sina rosiga kinder. Tagen på bar gärning. Vad svarar man? Prinsessan sade ingenting. Hon greppade sitt senaste loppisfynd, en träklubba. Hon fick två "flugor" på smällen, både myran och den irriterande myggan.

Ordningen var återställd i riket. Endast en fråga snurrade i hennes lilla lilla hjärna. Borde hon ha kysst grodan?

©www.mineden.com

En blom-divas karma

…det hörs “suck och stön” i rabatten för fina damer…   Pionen fräser: “Men FLYTTA på dig, ditt OGRÄS, jag får ju inte plats! Om du ska stå där och breda ut dig kan du väl ändå göra lite nytta! Håll upp mig då, så mitt “vackraste jag” inte faller ihop. Åh, usch det vore hemst, vilken mardröm… Nässlan utbrister lugnt: “Det vore rätt åt dig din diva! Jag må vara lång, smal och taggig, men jag kan åtminstone stå på stadiga ben, helt utan stöd i livet ” Vetskapen om  att Nässlan har rätt, får Pionen att  blir illröd av ilska  “Du och dina äckliga avkommor ska hålla er borta från mig. Jag behöver inte din hjälp. Stick och bränn!!”

 

Nässlan ler lugnt och hemlighetsfullt och tänkte: “Om den vackre Pionen ändå visste att varje blommas karma strävar efter att få en nässlas visdom. En blommas själ lever många liv innan den uppnår en upplyst zen-nässel-mästares status.

Nässlan fortsatte att meditera.

Besökstiden är slut!

 

 

 

 

(Diskussion mellan nässlan och rosen)

Besökstiden är slut. Trädgården har satt lapp på luckan.

-Va? Men hallo, vi har ju inte firat.  -Firat?  -Just det, firat att säsongen är avslutad. Klart vi måste ha en säsongsavslutning.   -Nåja, säg mig hur man firar en säsongsavslutning i en blygsam liten trädgård och jag ordnar en sådan.  -Jo men det är lätt fixat! Vi kan ordna en konsert, eller ha en vernissage, du vet, fira lite med glitter och glamour.    -Glitter och glamour? I den här lilla trädgården, nja, är du säker? Trädgården står ju med “fötterna på jorden”, den är ingen Mode-Diva. Vad kommer näst, en catwalk på gräsmattan, ha-ha-ha???? 

-Just det!! Att jag inte kom på det själv, det är ju precis vad vi ska ha. -Nej tagga ner, det blir för gräsligt, det blir bara för mycket. DU är för mycket. Du tror säkert dessutom att du blir vald till trädgårdens “Best in show”.  -DU är bara avundsjuk för att jag är så graciöst vacker och allmänt beundrad, och du är bara..bara ett OGRÄS!  -Ett ogräs va? *snörvel* den sved! Nästa år får du klara dig själv mot dina äckliga gröna larver och löss, jag tänker absolut inte skydda dig, inget nässelvatten för dig nästa år HAHAHAAAA.  -Förlåt då...   – ok, vi glömmer det där, nu ska vi vila så vi orkar nästa år.   -…bara en liten konsert då...jag kan sjunga Evert Taube´s -Min Älskling Du Är Som En Ros.    -N E J!     –…men jag sa ju förlåt...

 

 

© www.MinEden.com

Kärleken värmer

Jag vaknar till en solig klar juni-morgon. Nyheterna hade varnat om nattfrost. Vetskapen om detta, hade hållit mig vaken och orolig. Jag sticker in fötterna i sandalerna och med fjärilar i magen går jag ut, rädd för vad jag kommer att få se.

Den första jag möter på trappan är Dahlian i sin kruka. Han muttrar att jag minsann är en riktig knöl som lämnat honom ute en natt som denna. Ranunklerna bredvid honom nickar instämmande och blänger elakt på mig. Jag ursäktar mig och lovar att det aldrig ska hända igen. Oj vilken tur att de klarade sig. Med lätta steg går jag vidare och tänker att om Dahlian klarat sig så är det nog lungt…

Jag gick vidare, och hörde redan på avstånd små snyftningar. Det var lilla Gullviva som satt och grät. Hon såg hängig ut. Jag frågade henne om hon hade en jobbig natt…Hon tittade inte ens på mig, hon bara fortsatte att snyfta. Jag lät henne vara, och gick därifrån “bara solen börjar värma så ordnar det sig nog, tänkte jag”. Lite oroligt gick jag vidare i hopp om att ingen annan blivit frostnypt. Genast blev jag på bättre humor när jag hörde Violerna tjattra i munnen på varandra, blå om läpparna dock!

Jag gick närmare Löjtnanshjärtanen. Jag såg på avstånd att de myste tätt intill varandra…När de såg mig komma närmare blev de generade och rodnade lätt. Jag frågade dem retfullt om “Kärleken värmer?” De fnittrade och rodnade ännu mer.

En bit därifrån, inne i skuggan, hittade jag Clematis alba “White Swan”. Våt i håret var hon, och påstod att hon hade en “Bad Hairday”. Jag försökte få henne på bättre humor, och sade skämtande, att hon var vacker som en svan. Hon log faktiskt, men sade att hon kände sig som en ful ankunge.

Nu var solen redan så varm att Vitsippannemone Sylvestris Vitsippa  vaknat och sträckt på ryggen. Högmodigt undrade hon vad alla klagade över…”Det som inte dödar, gör dig starkare", hånskrattade hon…

Jag torkade min daggvåta fötter och lämnade dem…

©www.MinEden.com