Pelargonsticklingar

Jag var just på väg mot kassan när jag såg dem. De stod uppradade strategiskt på en metallställning, Det gick inte att motstå dem, de är ju så otroligt söta, de små pelargonsticklingarna. Man kan ju inget annat än att plocka med sig några. Dessutom brukar de vara svåra att få tag på senare under säsongen. 

Jag intalar mig själv att det ända rätta är att plocka påsen så full det går. 

Lördagkvällens nöje har varit att plantera om sticklingarna i mjölkburkar. Burkarna tar lite plats och är perfekt under uppdrivningsstadiet. Utrymmet under lamporna är begränsad, så man behöver tänka på allt!

Ha en skön lördagkväll alla gröna själar och alla andra själar!

May the force be with you!

(Inlägget i samarbete med Fiskars)

Nu vet ni vad Star Wars stjärnorna gör med sina lasersvärd när de inte slåss mot en Sith eller en annan bad guy från the dark side... Jo då använder de sitt lasersvärt för att belysa sina sköra små vårplantor. Jag har små baby pelargoner på tillväxt under lasersvärdets beskydd, och belysning. Jodå! 

Jo, alltid full av överraskningar, jag vet! Men det är faktiskt HerbGarden av Fiskars, med inbyggd lampa,  egentligen tänkt att odla örter i. Jag odlar baby pelargoner! Men visst liknar det ett laser svärd? Fiskars var före andra i den senaste Star Wars boomen!

En bloggsystra, tyckte att jag kanske borde investera i nya pelargoner, eftersom mina blivit utsatta för köldgrader under vintern. Tack Anja! Ibland ska man lyssna på dem som varit i gamet längre. Så jag besökte Sunds, det lokala blomparadiset, och köpte mig en ny pelargon samling, i år igen...

May the Green Force be with you!

Väckning av pelargoner

Min pelargonsamling har haft en hård vinter i garageförrådet. Temperaturen där har varit rejält på minus när det var som kallast. Det ska verkligen bli intressant att se vilka som är härdiga. Nog för att pelargoner brukar se livlösa ut, när man plockar fram dem på vårvintern... men mina ser livlösa ut på riktigt.

Ifjol lät jag dem vara kvar i förrådet när jag gav dem första bevattingen, vilket resulterade i att de ruttnade, alla utom en... Så i år, fick de komma in i stugvärmen. Nu får vi bara vänta och se!

Kanske man borde sjunga något på 220Hz för att stimulera röttena... (se mitt tidigare inlägg)

Halleluja, de lever!

Jag tittade till min pelargonsamling i garaget för första gången denna vinter. Svalt engagemang och brist på empati kunde man tycka, att inte bry sig mera. Jo, men om jag får säga något till mitt försvar? Det vore ändå inte något jag kunde göra för att förbättra situationen. Hade de dött redan i november, så finns det inget som kan ändra på det, jag har inget annat ställe att förvara dem i.

Det här året är som ett test år, en barometer hur kall vinter de klarar av. Vilka krukor som det lönar sig att ha dem att övervintra i...osv. Ok, jag kunde ju faktiskt ha vattnat några gånger under vintern, men jag glömde visst...

Min stackars pelargonsamling var ingen vacker syn. Men Halleluja, jag tror de flesta har klarat vintern. Temperaturen i garaget har varit nästan -4 grader som kallast, jag hade ju glömt dörren på glänt de dagar det var -20, vilken miss!! Det hade kunnat kosta livet på hela samlingen.

Jag fick en rejäl utskällning och arga blickar av de pelargoner som fortfarande kämpade för sitt liv i styroxlådan, de påstod att jag inte brydde mig...

 

Jag ska gottgöra detta, jag lovar, förlåt...