Halva fosterlandet finns under naglarna, och jag luktar jord och svett. Kläderna är smutsiga och noppiga av Förgätmigej frön. Musklerna värker och vädjar efter vila. Håret står på ända. Men min man säger att han älskar mig ändå, även om jag hållit till i trädgården hela dagen….det är kärlek det!
Jag har en visning i morgon, den första för i år. Det ska bli hur kul som helst. Även om det är himla mycket jobb så är det otroligt roligt. Samtidigt är det skönt att få piskan på ryggen och få gjord det där som bara lämnat och lämnat ogjort. Nu flödar Chi:et fritt igen i trädgården, det känns!
Wish me luck ♥
Här är min trädgårdstiara, jag bär när jag minglar i trägården…Min järnsäng har tyvärr inte hittat sin plats ännu!
Jag måste säga att jag är nöjd med min rosenbåge. Det BLIR bra, även om det inte ser mycket ut för världen ännu. Jag har planterat William Buffin på sidorna, i hopp om att han ska gilla läget och börja klättra.
